Ja, det trodde ni kanske inte. Ska jag lova att skriva oftare någon mer gång? Nä. Ska jag skriva oftare då? Eventuellt. Vem vet. Kan bara kort konstatera att livet pågår. Med allt som hör till. Bra och dåligt. Glädjande och tungt.
Man får stå upp för sig själv i så många lägen nuförtiden i den här världen. De saker som i alla fall jag tagit som självklara, och som jag sedan min barndom antagit är sunt förnuft och en gemensam världs- och samhällssyn, ja, de är inte det längre. Och jag kanske är så dum att jag tror att det hjälper att säga ifrån då. Att uppmärksamma de som inte verkar ha den måttstocken längre, på att de kanske bör tänka om. Men risken är att man bara stångar huvudet i en vägg. Det finns annat än logik, helt uppenbarligen. Undrar om det kommer att rätta till sig någon gång, eller om detta bara ska bli värre…
I am alive.
